Systemet som krossar familjer
Hur jämställt är ett system där barn förlorar sina föräldrar?
“Barnet ska aldrig behöva välja mellan sina föräldrar – men systemet tvingar dem ofta att göra det.”
Socialtjänstens ansvar – och bristerna i praktiken
Socialtjänstlagen kräver att alla beslut ska vila på saklighet och opartiskhet.
Trots det visar flera granskningar från IVO och JO att många kommuner brister i rättssäkerheten.
I över 40 % av alla granskade barnutredningar saknas källkritik, fullständiga riskbedömningar och korrekta konsekvensanalyser.
I praktiken betyder det att socialsekreterare ibland grundar sina beslut på hörsägen, tolkningar eller rena antaganden – utan att den som utpekas får möjlighet att bemöta uppgifterna.
När det sker förlorar barnen sitt skydd, och föräldrar pekas ut som problem i stället för att ses som en del av lösningen.
När lögner blir till sanningar
I många fall används anklagelser utan bevis som grund för ingripanden.
Forskning från Socialstyrelsen och Barnombudsmannen visar att felaktiga uppgifter kan få lika stora konsekvenser som verkliga övergrepp.
När en förälder svartmålas riskerar barnet att hamna i en lojalitetskonflikt – där kärlek och trygghet byts mot skuld och förvirring.
Barn som växer upp i dessa situationer utvecklar ofta ångest, oro och svårigheter att lita på vuxna.
Det handlar inte om vem som “vinner”, utan om att barnet förlorar båda sina föräldrar i processen.
Vad barn faktiskt behöver
Barn behöver stabilitet, ärlighet och kärlek från båda sina föräldrar.
De behöver trygga rutiner, kontinuitet och vuxna som samarbetar, även när relationen mellan föräldrarna tagit slut.
När socialtjänsten eller domstolar agerar utifrån vinklade uppgifter, tappar man fokus på det som verkligen är viktigt – barnets rätt till båda sina föräldrar och en rättvis bedömning.
Enligt Barnombudsmannen (BO) försvinner barnets röst i många vårdnadsutredningar, trots att den borde vara utgångspunkten för varje beslut.
Statistik och verklighet
Trots att lagen är könsneutral visar statistiken att mödrar tilldelas vårdnaden i en kraftig majoritet av fallen.
Enligt Domstolsverket och Socialstyrelsens sammanställning har cirka:
70–75 % av alla ensamvårdnadsbeslut tilldelats modern,
20–25 % tilldelats fadern,
och endast 5–10 % resulterar i fortsatt gemensam vårdnad efter konflikt.
Detta trots att Föräldrabalken tydligt anger att barnets bästa, inte förälderns kön, ska vara avgörande.
“När vuxna driver agendor blir barnet den som får bära skulden.”
Varför blir det så här?
Domstolarna lutar ofta tungt på socialtjänstens utredningar, även när de innehåller uppenbara brister.
Det innebär att om utredningen är partisk eller saknar barnperspektiv, blir även domslutet skevt.
I praktiken betyder det att en förälders trovärdighet ofta avgör mer än bevisningen, och att anklagelser – även obekräftade – kan väga tyngre än faktiska observationer.
Flera granskningar från SOU 2017:6 och Barnombudsmannen visar att systemet fortfarande präglas av könsstereotypa antaganden, där modern antas vara den primära omsorgspersonen.
Konsekvenser för barnen
När en förälder utestängs från beslut och kontakt förlorar barnet inte bara en relation – det förlorar halva sitt känslomässiga ankare.
Forskning från Karolinska Institutet visar att barn som förlorar kontakt med en förälder löper ökad risk för psykisk ohälsa, stressrelaterade symtom och social isolering senare i livet.
🔍 Fakta och källor
IVO (2023) – 4 av 10 granskade barnutredningar har allvarliga metodbrister.
Socialstyrelsen (2012) – Vårdnad, boende och umgänge: Handbok för socialtjänsten framhåller vikten av objektivitet och källkritik.
Barnombudsmannen (2021) – Barn känner sig ofta överkörda i vårdnadsutredningar.
BRIS (2022) – Barn i konfliktfyllda separationer löper hög risk för psykisk ohälsa.
SOU 2017:6 – konstaterar att riskbedömningar ofta är “godtyckliga och dåligt underbyggda”.
Domstolsverket (2023) – Statistik över vårdnadsmål i Sverige
Socialstyrelsen (2019) – Vårdnad, boende och umgänge: Handbok för socialtjänsten
SOU 2017:6 – Barns bästa, föräldrars ansvar
Barnombudsmannen (2021) – Barnets röst i domstol
Karolinska Institutet (2020) – Förlust av föräldrakontakt och psykisk hälsa hos barn
“I praktiken avgörs många vårdnadsmål av vem som framstår mest trovärdig – inte av vad som är bäst för barnet.”